Vi
var nog alla lite spända på färden, förra
gången som vi var här var det betydligt kallare och
vi lyckades bara se en vild alligator på hela den dagen,
kylan fick dem att lägga sig djupt in i gräset. Den
här dagen skulle visa sig bli lyckosammare, efter ett kort
stopp vid en tvättbjörn, ett gäng gamar och det
som kallas Everglades vackraste fågel skulle vi få
se vår första alligator. Everglades vackraste fågel
är en monogam art som lever hela livet i ett förhållande.
Skulle en av fåglarna dö, dör den andra kort därpå
av sorg.
Det
är få alligatorer som överlever sin barndom, det
vanligaste slutet för en alligator är att i unga dagar
bli uppäten av släkten. Här hade vi i alla fall
en yngling som överlevt och skaffat sig ett revir. De är
väldigt revirbundna och bor ofta kvar på samma plats
under större delen av sitt liv om möjlighet ges.
Vår
guide bjöd dessutom på lite extra show, då han
försvann ned i Everglades mörka vatten, som de naiva
svenskar vi är konstaterade vi att det var väl en del
av showen.....
Dock
fick hans något chockade utryck i ansiktet oss att vi förstå
att så var inte fallet. Med ögonen på alligatorn
tog han sig försiktigt runt båten och klättrade
upp på andra sidan. Turligt nog var det en av de mindre
alligatorerna vi skulle få se denna dag och allt gick väl,
alligatorn var antagligen mer nyfiken än hungrig. Mat finns
där väldigt gott om, det räckte med att släppa
ned några brödbitar så kryllade det av fisk runt
båten.
Färden
gick vidare på Everglades grumliga vatten och det dröjde
inte lång tid innan nästa alligator skådades.
En medelstor hane som var sysselsatt med alligatorernas favoritsyssla,
att lata sig. Efter ytterligare en svängom, där vår
guide visade att han verkligen kunde ratta denna underliga farkost
även i hög fart (bergådalbana stick och göm
dig) kom vi fram till något som först bara såg
ut som en jord och gräshög. Detta visade sig vara ett
latasigställe för inte bara en utan två alligatorer,
hane och hona. När vädret tillåter trampar de
ned gräs och gottar ned sig i dyn, vilket är en risk
för de djur och människor som mot förmodan vistas
i dessa trakter. Alligatorerna är nästan omöjliga
att se när de sjunker ned i sina dypölar.
Det
här äkta paret var minst sagt välväxta men
ändå svåra att se. Det är sällan man
får se alligatorer av den här kalibern och efter att
ha gosat i leran var de tvungna att stilla nyfikenheten och simmade
ut till oss. Det blev en lång stund av ömsesidig betraktan,
de var lika nyfikna på oss som vi på dem. Som närmst
hade vi den stora hanen på en armlängds avstånd,
en lite underlig känsla (huvudbilden är tagen utan zoom).
Efter en stund dök honan upp och han bestämde sig för
att hon var intressantare än oss och lämnade oss åt
vårt öde.
Behöver
det sägas att vår guide var väldigt noga med var
han satte fötterna denna gång?
Efter
detta häftiga möte drog vi oss inmot land för att
åka till en form av zoo som specialiserat sig på alligatorer
och ormar som lever i Everglades vildmark.
På
zooet, som var en mindre anläggning med stor integritet,
guidade "JimBob" oss runt bland olika form av ormar
och alligatorer. Bland annat bekantade han oss med Long Jaw, en
äldre alligatorhane som är mest känd för att
han hittades och infångades i en pool med en fullvuxen schäferhane
i munnen. Sedan visade han oss några ormar av "viper"
släktet, en typ av giftormar vars gemensamma nämnare
är att de hugger enormt snabbt, injicerar giftet och sedan
drar sig tillbaka lika snabbt. Det bjöds även på
"alligatorbrottning" där vi lärde oss den
ädla konsten att fånga en alligator. Annat viktigt
att kunna är skillnaderna mellan en alligator och en krokodil.
Även klassisk alligatorklappning stod på schemat och
för de riktigt modiga, alligatorhållning.
Vi
var minst sagt nöjda när vi lämnade Everglades
bakom oss och tillbaka till storstadsträsket i Ft Lauderdale.
Där väntade en kall Bud och en kvälls avkoppling
för att smälta intrycken. Snart skulle äventyret
fortsätta med ett Miamibesök.
Redan
två dagar senare bar det av dit och den här gången
blev det en mer "turisterinpackadeibuss" sight seeing.
En dags bussressande igenom Miami, ett kort stopp down town för
att se om några talangscouter möjligtvis såg
våra kvaliteér och erbjöd oss en topproll i
nästa storrulle från Hollywood, men inte, de var antagligen
inte där den dagen, det var ju trots allt i juletid, lediga
såklart. Dock fanns det ett antal showoffs och jag skulle
inte bli förvånad om någon sa att de spenderade
hela sitt liv där, väntandes.
Ett
stopp på ett stort hotell som fungerat som sjukhus åt
krigsskadade efter 2:a världskriget bjöd på en
gigantisk anläggning som hade kvar en hel del av det man
kallar gammal charm. Efter att soldaterna dött eller blivit
rehabiliterade fanns ingen som kunde satsa de ekonomiska resurser
som krävdes för att restaurera hotellet, så det
förföll och blev till ett tillhåll för hemlösa.
Dock förtöljer historien att inte många ev dem
spenderade mer än två nätter där och en hel
del av dem rusade ut skrikandes mitt i natten. En del av dem blev
galna. Vi klarade oss dock från spökerier som gjorde
oss konstigare än vi redan var...... eller så inte.....
Lisa
(som varit ett orosmoment, hur skulle hon klara den långa
och tråkiga bussresan?) (vi hade inte behövt oroa oss,
hon trivdes som fisken i vattnet även i bussen) hade vid
det här laget blivit mer och mer som den där fisken
och upptäckt tjusningen med att bada. Hon fick syn på
poolen, vilket inte var så svårt å det var Amerikas
största pool (där förresten Johhny Weismueller
varit simlärare en gång i tiden). Det var en hård
kamp att hålla henne borta från den, men vi lyckades.
Färden
fortsatte ned i de cubanska kvartern där man kunde avsmaka
cubanskt kaffe eller varför inte en öl eller shopping.
Cubanskt kaffe är ingen direkt höjdare så några
tog alternativ två och några alternativ tre. Cubanernas
existens är lite lustig. På 60 talet tyckte Kennedy
att man skulle vara schysst mot sitt grannland och gav cubanerna
fri asyl. Att det sedan passade med behovet av kunnig och arbetsvillig
arbetspkraft kan tyckas vara slump, men i alla fall. Fidel tyckte
lite samma sak, de som inte ville stanna fick väl pysa då...
men han upptäckte snart att det var de utbildade som stack
och stoppade därför den fria utvandringen. På
den amerikanska sidan upptäckte man att nu började även
minre utbildad arbetskraft att invandra och så försökte
man stoppa detta från sitt håll. Så idag är
situationen så här: Det är olagligt att ta sig
in i USA eller ut från Cuba. Blir du tagen på vägen
(i vattnet) åker du dit och blir tillbakakörd. Men
om du har en fot på land räknas du som legal flykting
och får stanna, du får till och med ett startbidrag
från Ameerikanska staten. Dubbelmoralens land? nä....
Om Miami kan man säga att det är en ganska vacker stad,
men en av de hårdast kriminellt belastade, kontrasterns
land alltså. Absolut sevärd men man bör nog ha
en guide om man åker runt, det är lätt att hamna
fel och från att vara inne i välbärgade kvarter
är det bara någon gata till misär.
Vi
lämnade Miami bakom oss för att dra tillbaka till Ft
Lauderdale där vi skulle ha några avslappnande dagar
innan och under jul. Ett absolut nöje juletid i Amerika är
att se på deras juldekorationer under kvälls och nattetid,
det gick att slå två flugor i en smäll och samtidigt
bedriva lite rundvandringar i närliggande och fjärran
kvarter.
Så
blev det då jul och julafton och en härligare afton
får man väl leta efter! Dagen började med ett
besök på stranden och när vi tyckte att det blev
för stressigt drog vi oss tillbaka till poolen och spenderade
ett antal timmar där. Gran hade vi naturligtvis, om än
lite förminskad version, detsamma gällde julklappsutdelningen.
På äkta amerikanskt vis firade vi julafton på
juldagen, för övrigt den enda dagen då nästan
allt är stängt i USA.
Ett
kyrkbesök hans naturligtvis också med, vi lyckades
hitta en kyrka som var öppen för allmänheten och
där blev näst intill fullsatt. Amerikanerna är
mycket religösa (i alla fall under julen), naturligtvis på
sitt egna sätt. Prästen, som dagen till ära var
ledigt klädd i en röd pullover, liknade mer en form
av talk show artist och mässan följde i stort samma
mönster som prästen. Något för svenska kyrkor
att anamma kanske, i jämförelse är svenska kyrkan
fortfarande kvar i 1700 talets helvetespredikningar. Självklart
så steg prästen, efter att ha predikat om Gud, Jesus
och att vi ska ta hand om varandra och skänka en tanke på
de som inte är så lyckligt lottade som vi, ut i en
riktigt fet, klassisk limosine och drog vidare i sin mission att
frälsa världen. Underbart amerikanskt dubbelmoraliskt:-).
Att sedan dem strikt klädde mannen med högerhanden i
innerfickan hela tiden följde prästen förstärkte
bara intrycket av detta galna samhälle. Ja, det var ju inte
autografblocket han hade i axelhölstret precis.....
Efter
att julen var överstökad var det några dagars
vila till nyårets Orlando besök....
Vad
är väl en jul och nyår i Florida utan ett Disneylandbesök?
Tre dagar var planerade i Orlando, denna av hotell uppbygda stad.
Första dagen var vikt åt Seaworld, som är en av
de mindre parkerna och skulle passa för en halvdag. Tyvärr
var där fullt så det blev omplanering.... Universal
Studios blev alternativet, där man förutom att morsa
på Blues Brothers kunde avnjuta diverse åkattraktioner.
Universal är för stor för att hinnas med på
en halvdag men vi gjorde vårt bästa i alla fall. Twister,
Revenge of the mummy och Hulken var de stora höjdpunkterna!
Visa
av erfarenhet drog vi iväg till Seaworld tidigt nästa
morgon. Diverse vattenattraktioner, delfiner, späckhuggare
och fåglar, allt serverat på ett härligt amerikanskt
vis. Eller vad sägs om att innan späckhuggarshowen inbjöds
det till en officiell hyllning av våra hjältar. Som
naiv svensk tänker man då, såklart, alla greenpeaceaktivister
och liknande som kämpar för miljö, djur, natur
och våra hav! Men inte, hjältarna var ju såklart...
alla soldater (amerikanska) som kämpar för vår
rätt att vara fria och gång på gång räddar
vår värld.... precis som i filmerna från... ja
just det, Holywood, hmm...
Jaja,
förutom detta var Seaworld en helsuverän upplevelse!
Sista
dagen, nyårsafton var det Disneys Magic Kingdom som var
nöjesfältet för oss, och i stort sett resten av
Amerikas befolkning verkade det som! En heldag blev det, men det
finns alltid något att göra på Magic Kingdom.
Man kan bilda sig en uppfattning om hur stort det är så
här:
På
parkeringsplatsen plockas du upp av ett tåg (det tar detta
tåg ca 30min att köra över parkeringsplatserna),
som kör dig till biljettluckan. Där köper du biljett,
för att sedan gå ca en km till nästa tåg,
en monorail med vilken du åker i ca 10 min för att
komma till stationen vid parkens ingång. För att nå
ingången behöver du gå ytterligare 500m.
Väl
inne kan du vandra runt hur länge som helst och bara titta
dig omkring. Att åka några attraktioner är knappast
aktuellt under den här säsongen, de flesta attraktioner
har 1-3 timmars väntetid. Dock kan man på amerikanskt
vis köpa sig före i kön. Genom att lämna in
sitt åkpass får man en viss tidpunkt under dagen när
man garanteras en kortare vänte tid. Smidigt system som på
Magic Kingdom var gratis, medans det kostade på Universal
Studios.
Heldag
blev det verkligen, på plats vid 10 snåret och hemma
på hotellet vid 3 tiden på natten (det stora nyårsfyrverkeriet
gick ju inte att missa). Det var väl inte helt lätt
att få alla att dra jämnt hela dagen, då de långa
dagarna satte sina spår i form av trötthet men till
sist blev det ganska lyckat ändå. Vem som hade roligast,
jag eller ungarna? Tja, gissa....
Med
detta avslutades vår resa, återstod gjorde bara en
dag i Ft Lauderdale, lite glömda attiraljer, en tandställning,
diverse vandrande på flygplatsen (det var något lättare
att komma ut ur landet, inte mycket, men något).
Ja
såklart, en dotter som drabbades av kraftig maginfluensa
samtidigt som hon satte sig på planet, kombinerat med bitvis
ganska kraftiga luftgropar. Ytterligare en dotter som insjuknade
efter halva flygtiden och resten av familjen som föll ihop
när vi kom hem. Hela familjen blev sjuka och sov i 3 dygn
efter hemkomsten, men som sagt det är en annan historia.
stay tuned!
